Självklart är de flesta politiker generalister i stor eller större utsträckning och det går inte att begära att de skall kunna allt. Däremot kan man begära att de skall se till att skaffa sig kunskap om en fråga de själva vill driva. Riksdagskandidaten Carina Hägg från Värnamo kan emellertid inte ha fått sakkunnig hjälp när det gäller den nya varumärkeslag som kommer efter över 10 års utredande och förberedande arbete.

Under rubriken ”Regeringen omöjliggör varumärkesskydd på småföretagarnas villkor” skriver Hägg på jnytt.se att hon skall arbeta för att ändra de ”småföretagarfientliga förslagen”. Läs debattartikeln här.

Vad har då Hägg hittat för något i den nya varumärkeslagen som enligt henne kommer att ”innebära förödande konsekvenser för många företags överlevnad och utveckling”?

Jo, att vi behåller Patent- och registreringsverkets (PRV) granskning av de sk. relativa hindren. Förslaget har under många år av arbete med den nya varumärkeslagen varit att vi skall ha samma system som i många andra länder och när det gäller EU-varumärket, nämligen att rättighetshavare får klara sig själva. Registreringsmyndigheterna skall inte lägga resurser på att hindra varumärkesansökningar som kolliderar med befintliga rättigheter som varumärken, företagsnamn, släktnamn, upphovsrätter m.m. Är det exempelvis någon varumärkesinnehavare som anser att ett nyregistrerat varumärke kolliderar så får innehavaren själv ta strid. Så blir det emellertid inte, vi behåller den granskning vi alltid har haft.

Enligt Hägg innebär detta helt korrekt att PRV ensidigt och på eget initiativ kontrollerar om en varumärkesansökan kolliderar med befintliga rättigheter. Exakt vad det är i detta som är ”förödande” avslöjar inte Hägg, men hon drar följande slutsats:
”Detta är enligt min mening ett kostsamt och mycket tveksamt maktutövning inte minst ur rättssäkerhets perspektiv.”

Tittar man då på varför Justitiedepartementet de facto ändrade sig och valde att behålla den relativa granskningen så berodde det på påtryckningar från näringslivet själva, d.v.s. nyttjarna av systemet. Såväl Svenskt Näringsliv som organisationen för mindre företag, Företagarna, ångrade sig. Skälet som gjorde att organisationerna ångrade sig var att de inte ville lämna småföretagarna i sticket. Utan granskningen måste småföretagarna själva löpande bevaka nyregistreringar och själva lägga pengar och tid på att invända mot kolliderande nyregistreringar. Utan granskningen är också en nyregistrering osäker eftersom du som märkesinnehavare inte vet om den egentligen kolliderar med en befintlig rättighet och därför kan hävas. Visst, PRV:s granskning ger inte alls en 100-procentig säkerhet, men en granskad nyregistrering är avsevärt mer pålitlig och säker än en ogranskad.

PRV hakade på organisationerna och ville behålla granskningen, kostnadsmässigt var det för dem ingen större skillnad eftersom handläggningen av invändningsärenden, som skulle öka utan granskningen, kräver klart mer resurser än när PRV själva gör granskningen.

PRV:s handläggningstider för varumärkesansökningar var i slutet av 2009 mellan 3 och 5 veckor för elektroniska ansökningar, vilket inte heller gör handläggningstiderna till ett problem.

En annan detalj som man, rätt eller fel, kan läsa in i Häggs inlägg är att möjligheterna för varumärkesinnehavare att agera mot nyregistreringar skulle ha blivit sämre. Hon säger att:
”[det] blir […] upp till Patent- och registreringsverket (PRV) att ensidigt avgöra när en varumärkesinnehavare kan behöva skyddas istället för att överlåta det viktiga avgörandet till innehavaren själv.”

Möjligheterna till invändning är emellertid exakt likadana som tidigare, förutom att den som funderar på att invända har tre istället för två månaders betänketid. Därtill blir det enklare att häva registreringar efter invändningstidens utgång.

Tolkar man hennes kritik istället ordagrant, så kan man konstatera att det ”viktiga avgörandet” inte existerar. När PRV sköter granskningen märker du som rättighetshavare inte alls om ditt varumärke, företagsnamn eller upphovsrätt har dykt upp som hinder. Det enda som händer är att du får ett extra skydd för din rättighet. Du kan märka vad som har hänt om den som ansöker om registrering begär ditt medgivande, och då – men först då – kan man tala om ”viktigt avgörande”.

Man kan kritisera principen att behålla den relativa granskningen på flera skilda sätt, men Häggs sätt slår både snett och blint. Sanningen är också att detta inte alls är en politiskt tvistefråga.

Christer Löfgren
Chefredaktör