Tribunalen - Designen för leksaker som fungerar som reklamartikel, sk tazos, rappers eller pogs, blev föremålet för den historiska första designdomen i Tribunalen.

Sedan första april 2003 har man kunnat registrera EU-design, alltså en ensamrätt för en design gällande i hela EU. Sedan dess har vi väntat på att något ärende skall nå upp till EU-domstolens Tribunalen (fd Förstainstansrätten). Nu har den dagen kommit.

Först ut blev en leksak, en sk rapper eller tazos. Små runda plast/och eller metallskivor som man trycker skilda mönster på. Från början var det en leksak som följde med i chipspaket, under 1900-talet), men därefter har den vidareutvecklats och fått lite olika utseende och görs i olika material.

Ett av de chipsföretag som började med dessa tazos var PepsiCos Frito-Lay och det är just PepsiCo som är inblandat i striden.

PepsiCo ansökte under september 2003 om registrering av en variant av tazos, se bild. De kunde hänvisa till en ansökan för samma design i Spanien 23 juli samma år.

Mon-Graphics tazos.

Sex dagar före PepsiCos spanska ansökan lämnade spanska Grupo Promer Mon-Graphic in en EU-designansökan för en tazos, se bild.

PepsiCos ansökan gällde ”reklamartiklar för leksaker” medan Mon-Graphics gällde ”metallplatta för leksaker”.

Efter att PepsiCos design registrerades invände Mon-Graphic och hävdade att PepsiCos design inte uppfyllde kravet på nyhet och särprägel.

Invändningsavdelningen vid registreringsmyndigheten OHIM hävde PepsiCos registrering pga Mon-Graphics registrering.

Besvärskammaren höll inte med och upprätthöll registreringen. Skälet var att området var så mönstertätt att formgivarens frihet var ”påtagligt begränsad” och därmed var de skillnader som fanns tillräckliga.

Inför Tribunalen kom Mon-Graphic med ytterligare bevisning som avvisades och med påstående att PepsiCos ansökan hade gjorts i ond tro. De pekade på ett möte där PepsiCos företrädare att fått se Mon-Graphics produkt innan någon av dem hade lämnat in några ansökningar.

Argumentet kom visserligen för sent, men hade varit relevant om det hade gällt varumärken. Nu kunde emellertid Tribunalen avfärda ond tros-påståendet med att det inte är ett hinder enligt EU-förordningen om design.

Produkten - Tribunalen fortsatte att påpeka att den produktbenämning som anges i ansökningarna måste beaktas vid bedömning, men är inte helt avgörande. Går det ytterligare precisera eller bredda kategorin så skall man göra det. I detta fall kom besvärskammaren utifrån bevisningen i målet fram till att det handlade om pogs/rappers/tazos, alltså en delkategori av reklamartiklar för leksaker. Detta är väsentligt när det gäller att fastställa den kunnige användaren.

Barn är den kunnige användaren - Eftersom det är utifrån hur ”den kunnige användaren” ser den formgivning som skall bedömas, är det centralt att ”hitta” denne användare. Denne användare skall anses vara särskilt uppmärksam och ha viss kunskap om tidigare formgivning inom området.

Tribunalen slog fast det inte är tillverkaren eller säljaren av produkterna som är den kunniga användaren. I det här fallet var det istället såväl marknadschefen som använder dessa tazos som reklamredskap och de 5-10-åringar som är slutanvändaren. OHIM påpekade för Tribunalen att i det här fallet är kanske t.o.m. barnen mer uppmärksamma på detaljer än vuxna. Vilket i en småbarnförälders öron låter helt riktigt.

Designerns grad av frihet – en annan väsentlig detalj inför den slutliga bedömningen är vilken grad av frihet en designer har. Är friheten begränsad får även små skillnader tillräcklig effekt, medan det krävs större skillnader när friheten är stor för designern för att inte formgivningarna skall anses kollidera.

Tribunalen pekade på att det är produkternas funktion, och ibland lagregler som avgränsar. I det här fallet preciserades produkten så här:
”en liten platt eller nästan platt skiva på vilka färgbilder kan tryckas, och ofta är skivan konvex mot mittpartiet så att ett ljud uppkommer om barnets finger trycker på skivans mittparti”, varvid det preciserades att ”en ’rapper’ som inte har dessa särskilda egenskaper har små chanser att accepteras på marknaden”

Därtill begränsas utrymmet för formgivning av att det är:
”fråga om föga kostsamma artiklar som skulle uppfylla säkerhetsnormerna för barn och kunna bifogas de produkter för vilka de användes i marknadsföringen.”

PepsiCos registrering bestod av tre bilder.

Mon-Graphics registrering har två bilder.

Helhetsintrycket – Så till det sista ledet, huruvida de två formgivningarna ger olika helhetsintryck för den kunnige användaren. Med tanke på resonemanget så långt i domen, pekade det mesta på att de små skillnaderna som de facto finns skulle vara tillräckliga - men icke.

Tribunalen hävde PepsiCos registrering.

Tribunalen pekade på att den platta formen och den böjda kanten tillhör produktkategorin och påverkar inte hur den kunnige användaren uppfattar formgivningarna.

Däremot finns det en formfrihet när det gällde den inre cirkeln, den kan vara triangelformad, fyrkantig, oval osv, men är i både dessa fall cirkulär, noterade Tribunalen.

Inte den böjda kanten som sådan, men väl den konkreta formen är också lika på de två tazosarna, likaså är proportionerna lika. När de gäller de olika nivåerna i upphöjningen i mitten var dessa inte tillräckliga för att påverka helhetsintrycket.

Alltså ger de två tazosarna inte olika helhetsintryck på den kunnige användaren, trots den lilla formgivningsfrihet som finns för produktkategorin.

Målnr T-9/07