I slutet av 1970-talet och början 1980-talet hade Ryno Rockers sin storhetstid. Det femtiotalsinspirerade rock’n roll-bandet har efter 1983 bara spelat sporadiskt fram till 2005 då deras sista spelning gjordes. När en av grundarna, och namngivaren, Ryno Erikols ville samla ihop kärnan i bandet igen för ett par år sedan, sa de två – Mikael Vikström och Lars-Rune Vikström nej.

Effekten blev att Erikols drog ihop ett het nytt band och började spela under namnet Rynos Rockers.

Uppenbarligen var inte de två Vikströmarna nöjda över det. I början av 2009 lämnade de in en varumärkesansökan för RYNO ROCKERS som ledde till registrering samma vår. Den följande hösten stämdes Erikols av Vikström och Vikström för varumärkesintrång med yrkande om förbud mot bandnamnet Rynos Rockers och skadestånd för ideell skada om 50.000 kronor.

Erikols svarade med en stämning för att häva varumärkesregistreringen och få fastställt att han har bättre rätt till det gamla bandnamnet än Vikströmarna, alternativt att de tre har gemensam äganderätt till namnet.

Vikström och Vikström svarade med ett yrkande om att de har bättre rätt till namnet.

Falu tingsrätt kunde konstatera att alla tre hade varit med från starten 1974, medan övriga medlemmar i bandet hade skiftat, samt att alla har haft särskilda uppgifter samtidigt som Ryno Erikols har varit bandet frontfigur. Tingrätten förklarade också att rent juridiskt har bandet drivits som ett enkelt bolag, och ett enkelt bolag inte kan äga några tillgångar såsom namnet.

Eftersom de tre inte har reglerat rätten till bandnamnet mellan sig tillhör det därför alla tre gemensamt. Ingen part har alltså bättre rätt än den andra.

Men var registreringen giltig? Det blev en krokig väg fram för tingsrätten, men till slut kom rätten fram till att eftersom de två Vikström inte hade fått Erikols samtycke till ansökan hindrades ansökan av bandnamnet – varumärket RYNO ROCKERS och registreringen hävdes.

Domen var en sk mellandom kring just rätten till namnet och registreringen. Intrångsfrågan ligger på is för tillfället. Vi får först se om domen överklagas.

Den krokiga resan. Oavsett vad man tycker om slutresultatet, alltså att registreringen hävdes så ger tingsrättens dom ett vapen i händer på dem som vill samla all immaterialrätt i Stockholms tingsrätt. Falu tingsrätt kliver nämligen ut i det blå i sitt resonemang.

Erikols anförde två grunder för hävning av registreringen, dels att det registrerade RYNO ROCKERS var förväxlingsbart med det tidigare varumärket RYNO ROCKERS, dels att ansökan lämnades in i ond tro, alltså att de två Vikströmarna kände till det befintliga märket RYNO ROCKERS och ändå lämnade in ansökan.

Tingsrätten läste i varumärkeslagen att en registrering bara hindras av tidigare varumärken när det råder förväxlingsbarhet, vilket i sig är rätt. Men av någon outgrundlig anledning drog tingsrätten slutsatsen att hindren inte gäller när de två aktuella varumärkena är identiska och att varumärkslagen egentligen inte är direkt tillämplig!

Ett exempel på tingsrättens resonemang är att enligt lagen kan RYNO ROCKERS inte hindra en registrering av RYNO ROCKERS, däremot kan RYNO ROCKERS hindra en registrering av RYNOS ROCKERS eftersom de inte är identiska. Fascinerande.

Sedan räddar tingsrätten situationen genom en analog tolkning av lagen, men rätten gör det utan att först slå fast huruvida RYNO ROCKERS var och är en skyddad rättighet, och i så fall vad för rättighet (varumärke eller firma) – vilket är ett måste för det tidigare bandnamnet skall kunna hindra en registrering. Det är bara vid ond tro som det räcker med att varumärket används för att det skall utgöra ett hinder, och ond tro-grunden föll av annat skäl i detta fall.

För den som vill lyssna till det gamla bandet rekommenderas ett besök på Spotify, här är en länk.

Målnr T-4266-09