Den här ledaren skulle egentligen handla om marknadsföring av tidningar, men efter morgonens cykeltur till redaktionen blir det istället en reflektion från den turen och hur anställda uppenbarligen inte förstår att de är rullande varumärkesbärare när de kör omkring i firmabilar.
Som flerårig cykelpendlare kan jag konstatera att antalet som tar cykeln till jobbet bara ökar. Det skapar en del irritation när såväl bilar och bussar som cyklister och gående skall ta sig fram. Nu är det så finurligt i Stockholm att man har avgränsat så att gående har sina stråk, cyklisterna sina och de med motordrivna fordon sina. För att assistera bilister (jag är även en flitig bilist) så har man markerat cykelstråk extra tydligt på sina håll. På det stora hela fungerar systemet bra.
En stor andel av cyklisterna österifrån kör in under Slussen för vidare färd västerut eller in mot city. Just vid denna infart under Slussen finns ett obevakat cykelövergångsställe med en ständig ström av cyklister – och det är tydligt markerat med rödfärgad asfalt. Skälet är att bilar som väntar på grönt längre upp i backen skall lämna fältet fritt; en simpel och enkel åtgärd som gör att trafiken flyter och normalt fungerar utmärkt.
När jag är på väg fram mot den rödmarkerade asfalten ser jag hur det fylls på med bilar ovanför där trafikljuset precis har slagit om till rött. Jag saktar in något och visar tydligt att jag är på väg att svänga in på det rödmarkerade övergångsstället – jag hade inga andra cyklister direkt framför mig. En normalbegåvad bilist ser att det är stopp framför honom eller henne, och stannar före det rödfärgade området för att låta strömmen av cyklister komma fram. Men i morse ersattes den normalbegåvade bilisten av en firmabil från en större låssmedskedja – som stannar exakt över hela det rödfärgade området och täcker lite framför och bakom för att effektivt hejda cyklisterna.
Vips, så hamnade den låssmedskedjan på min lista över ”otänkbara att anlita”. Har anställda vid den låssmedskedjan inte högre intellektuell kapacitet än vad som illustrerades i en högst banal trafiksituation så skall de definitivt inte meka med lås där hemma eller på jobbet.
Det är inte första gången man ser chaufförer av firmabilar köra som krattor, och jag kan inte låta bli att undra över hur ledningen och de som är ansvariga för bilflottorna på företagen tänker? Att i den röriga trafiken ibland kan bli lite trångt och lite irritation är en sak, det kan säkert alla acceptera, men när de som kör agerar direkt korkat – då brister endera rekryteringen eller internutbildningen eftersom den som kör omkring i en firmabil måste förstå just detta.
Inser de inte att tydligt markerade bilar är tydliga varumärkesbärare och som sådana högst delaktiga i märkesbyggandet – och att det då är mer fördelaktig att ägna sig åt positivt märkesbyggande än negativt märkessänkande?